Nu sitter vi och pustar ut efter en jäkla natt. Cissi har knappt fått en blund, jag har sovit kass i en fotölj och Truls har inte sovit alls. Han har ätit sådär men nu fick han i sig mycket så nu blir det sömn för dom bägge. Det är helt overkligt. Min son. Så liten. Så fantastisk. Äntligen här. Som jag längtat. Först nu blir det påtagligt vad livets fokus nu är. Jag är så rädd att göra illa denna lilla killen så jag nästan gråter när jag tänker på hur bräcklig han är.
Nu sover dom bägge djupt. Härligt. Min lilla familj. Fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar